>Klimatfrågan är inte längre det som oroar unga människor allra mest. Det bekräftas i en ny studie där 73 procent av de tillfrågade 16-åringarna uppgav att de i hög grad är likgiltiga inför klimatförändringarna.
Hellheim on
Många tycker nog det är viktigare att ha mat för dagen och tak över huvudet, Något som blir svårare och svårare.
Character_Step_9733 on
Tråkigt med klimatkris såklart men det är ju samtidigt inte mycket man kan göra..
Källsortera? Men mer?
matfero on
Större och större sannolikhet att MP hamnar under spärren🍾
KingJazzdaddy on
Oroa sig över sitt utseende, oroa sig över sina vägval de ska ta efter studenten, oroa sig över kriget i öst, oroa sig över krigen i mellanöstern, oroa sig över USAs kaos, oroa sig över gängen i Sverige, oroa sig över sin ensamhet tack vare digitaliseringen, oroa sig över klimatet. Blir ju rätt mycket att oroa sig över, då är det bättre att skita i allt och ta vara på sin tid. En 16-åring ska inte behöva leva i konstant oro, det är inte normalt. Men det blir så när median styr och pushar politik på barn ( som inte ens har rösträtt ).
spaceseas on
Inte så konstigt att man blir likgiltig när inget ordentligt görs åt det och det man kan göra själv inte har någon märkbar effekt… Sen har de väl inget minne av normalt klimat heller.
SuperUranus on
Att vara likgiltig inför klimatförändringarna är ju inte detsamma som att inte vara orolig. Talar snarare för att ungdomar totalt tappat förtroende för att makthavarna ska göra något åt saken.
Vilket man kan förstå, för makthavarna gör ingenting åt saken.
SubstanceStrong on
Jag har vigt mitt liv åt klimatkrisen och jag orkar inte vara orolig längre. Man resignerar inför maktlösheten, energin går åt till att hantera mer akuta kriser hela tiden istället. Det är ett lyxproblem att kunna oroa sig för klimatet.
WholeFactor on
Politiska trender kommer och går. Jag tror inte Sveriges ungdomar vill tillbaka till den samhällsstämning som rådde för 10-12 år sedan.
Om man redan levt igenom en migrationskris, en global pandemi, krig i Europa och inflationschock – varför skapa sig ytterligare problem? Klimatstämplade politiska vägval gav artificiellt högre priser på bl.a, bränsle och el.
demon_of_laplace on
Glad att de unga börjat tänka. Det finns värre problem en ett riktigt krashat klimat. Det är bland annat energifattigdom. Även om krashat klimat är mycket allvarligt.
Klimatkrisen är något som löses med långsiktigt ansvarig och målmedveten energipolitik. Gemene man kan egentligen inte göra så mycket. Feel-good politik är just feel-good politik. Rationella människor, som de flesta är, har begränsad vilja att betala för den.
natasevres on
Finns ingenting konstruktivt i att oroa sig för problem som är så långt bort, tveksamt om ens individen kan påverka i nämnvärd mening, som också Sverige som land i sin helhet också tveksamt kan sägas vara en stor bidragare till utvecklingen.
Det är faktiskt inte en överraskning, det är ett sundhetstecken.
Vi behöver konstruktiva lösningar inte ångest och oro.
GustavIIIWasGay on
Det låter positivt. Oro löser inte klimatkrisen. Individuella handlingar kommer inte göra det heller, utan det är främst en identitetsmarkör.
Ska det här lösas behöver man vara pragmatisk. Man kan t.ex. inte vara emot stenar som kokar vatten bara för att det är läskigt.
Derpygoras on
Nu är jag inte ung, men jag upplever en viss slitenhet. Så många har ropat varg så länge, och så litet har hänt.
Genom åren har man gormat på högsta volym om att det skulle bli en ny istid (70-tal), utbredd skogsdöd (80-tal), försurning skulle döda alla sjöar (70 & 80-tal), öknarna skulle sprida sig över södra Europa, haven skulle stiga tio meter, luften skulle inte gå att andas, det skulle inte gå att odla mat längre, dricksvattnet skulle ta slut, för att inte glömma kärnkraftskatastroferna. Det skulle inte bli vintrar längre, och cyklonerna skulle härja över jorden. Miljarder svältande människor skulle desperat invadera kringliggande länder. En Mad Max-dystopi var vår framtid.
Allt “inom 5-10 år”. Och inget av det där har inträffat på ett halvt sekel. Förändringarna finns men är så vaga att man knappt kan urskilja dem med vetenskapliga metoder, och drunkar i den stokastiska spridningen.
Så: jag tror att den alarmistiska rapporteringen – som säkert har gott uppsåt för ingen bryr sig om man inte skriker – leder till utmattning och misstro.
Ovanpå det finns det inget jag kan göra. Den presenterade lösningen är alltid att jag ska sluta köra bil, men persontransporter står liksom för 8% av globala drivhusgasutsläpp. Medan jag undviker att tomgångsköra mer än en minut spränger krigande länder varandras oljekällor, och ett genomsnittligt vulkanutbrott kräks ur sig mer drivhusgaser än mänsklighetens alla åtstramningsåtgärder de senaste 30 åren.
Det känns liksom inte meningsfullt att “dra sitt strå till stacken” genom att tvätta ur yoghurtpaketet innan man slänger det, när man sen läser att 3M systematiskt har hällt ut kubikkilometrar med PFAS i haven sen 1960. Påbuden om att jag ska dra åt svångremmen verkar vara mer självspäkande godhetssignalering än faktiskt göra något.
Jag försvarar inte folks apati här, jag förklarar den.
Ok_Narwhal_9200 on
7 av tio fiskar oroar sig inte för havet
Em0Cats on
Varför ska dom oroa sig eller ta ansvar över något som dom egentligen inte kan rå för eller hjälpa?
Det är till största delen deras mor/far föräldrar som bör känna skuld och ta ansvar över påverkan dom gjort/ deras generation gjort för barnbarnets framtid
NightsearchSWE on
Varför ska dom oroa sig för det när vuxenvärlden runtomkring dom inte verkar göra det?
pokjen on
Det här måste vi ju ändra på! MER KLIMAT ÅNGEST!!!!
Strange_Bank6779 on
Kanske är det för att det saknas vetenskapliga bevis? Klimatfrågan är driven är vänsteraktivister och har ingenting med verkligheten att göra.
Mordheim1999 on
Den yngre generationen är mycket mer individuell. Det är viktigt att tjäna pengar, viktigt med fina kläder osv. Vem fan bryr sig om klimatet då? Mycket mer lika yuppies.
19 Comments
>Klimatfrågan är inte längre det som oroar unga människor allra mest. Det bekräftas i en ny studie där 73 procent av de tillfrågade 16-åringarna uppgav att de i hög grad är likgiltiga inför klimatförändringarna.
Många tycker nog det är viktigare att ha mat för dagen och tak över huvudet, Något som blir svårare och svårare.
Tråkigt med klimatkris såklart men det är ju samtidigt inte mycket man kan göra..
Källsortera? Men mer?
Större och större sannolikhet att MP hamnar under spärren🍾
Oroa sig över sitt utseende, oroa sig över sina vägval de ska ta efter studenten, oroa sig över kriget i öst, oroa sig över krigen i mellanöstern, oroa sig över USAs kaos, oroa sig över gängen i Sverige, oroa sig över sin ensamhet tack vare digitaliseringen, oroa sig över klimatet. Blir ju rätt mycket att oroa sig över, då är det bättre att skita i allt och ta vara på sin tid. En 16-åring ska inte behöva leva i konstant oro, det är inte normalt. Men det blir så när median styr och pushar politik på barn ( som inte ens har rösträtt ).
Inte så konstigt att man blir likgiltig när inget ordentligt görs åt det och det man kan göra själv inte har någon märkbar effekt… Sen har de väl inget minne av normalt klimat heller.
Att vara likgiltig inför klimatförändringarna är ju inte detsamma som att inte vara orolig. Talar snarare för att ungdomar totalt tappat förtroende för att makthavarna ska göra något åt saken.
Vilket man kan förstå, för makthavarna gör ingenting åt saken.
Jag har vigt mitt liv åt klimatkrisen och jag orkar inte vara orolig längre. Man resignerar inför maktlösheten, energin går åt till att hantera mer akuta kriser hela tiden istället. Det är ett lyxproblem att kunna oroa sig för klimatet.
Politiska trender kommer och går. Jag tror inte Sveriges ungdomar vill tillbaka till den samhällsstämning som rådde för 10-12 år sedan.
Om man redan levt igenom en migrationskris, en global pandemi, krig i Europa och inflationschock – varför skapa sig ytterligare problem? Klimatstämplade politiska vägval gav artificiellt högre priser på bl.a, bränsle och el.
Glad att de unga börjat tänka. Det finns värre problem en ett riktigt krashat klimat. Det är bland annat energifattigdom. Även om krashat klimat är mycket allvarligt.
Klimatkrisen är något som löses med långsiktigt ansvarig och målmedveten energipolitik. Gemene man kan egentligen inte göra så mycket. Feel-good politik är just feel-good politik. Rationella människor, som de flesta är, har begränsad vilja att betala för den.
Finns ingenting konstruktivt i att oroa sig för problem som är så långt bort, tveksamt om ens individen kan påverka i nämnvärd mening, som också Sverige som land i sin helhet också tveksamt kan sägas vara en stor bidragare till utvecklingen.
Det är faktiskt inte en överraskning, det är ett sundhetstecken.
Vi behöver konstruktiva lösningar inte ångest och oro.
Det låter positivt. Oro löser inte klimatkrisen. Individuella handlingar kommer inte göra det heller, utan det är främst en identitetsmarkör.
Ska det här lösas behöver man vara pragmatisk. Man kan t.ex. inte vara emot stenar som kokar vatten bara för att det är läskigt.
Nu är jag inte ung, men jag upplever en viss slitenhet. Så många har ropat varg så länge, och så litet har hänt.
Genom åren har man gormat på högsta volym om att det skulle bli en ny istid (70-tal), utbredd skogsdöd (80-tal), försurning skulle döda alla sjöar (70 & 80-tal), öknarna skulle sprida sig över södra Europa, haven skulle stiga tio meter, luften skulle inte gå att andas, det skulle inte gå att odla mat längre, dricksvattnet skulle ta slut, för att inte glömma kärnkraftskatastroferna. Det skulle inte bli vintrar längre, och cyklonerna skulle härja över jorden. Miljarder svältande människor skulle desperat invadera kringliggande länder. En Mad Max-dystopi var vår framtid.
Allt “inom 5-10 år”. Och inget av det där har inträffat på ett halvt sekel. Förändringarna finns men är så vaga att man knappt kan urskilja dem med vetenskapliga metoder, och drunkar i den stokastiska spridningen.
Så: jag tror att den alarmistiska rapporteringen – som säkert har gott uppsåt för ingen bryr sig om man inte skriker – leder till utmattning och misstro.
Ovanpå det finns det inget jag kan göra. Den presenterade lösningen är alltid att jag ska sluta köra bil, men persontransporter står liksom för 8% av globala drivhusgasutsläpp. Medan jag undviker att tomgångsköra mer än en minut spränger krigande länder varandras oljekällor, och ett genomsnittligt vulkanutbrott kräks ur sig mer drivhusgaser än mänsklighetens alla åtstramningsåtgärder de senaste 30 åren.
Det känns liksom inte meningsfullt att “dra sitt strå till stacken” genom att tvätta ur yoghurtpaketet innan man slänger det, när man sen läser att 3M systematiskt har hällt ut kubikkilometrar med PFAS i haven sen 1960. Påbuden om att jag ska dra åt svångremmen verkar vara mer självspäkande godhetssignalering än faktiskt göra något.
Jag försvarar inte folks apati här, jag förklarar den.
7 av tio fiskar oroar sig inte för havet
Varför ska dom oroa sig eller ta ansvar över något som dom egentligen inte kan rå för eller hjälpa?
Det är till största delen deras mor/far föräldrar som bör känna skuld och ta ansvar över påverkan dom gjort/ deras generation gjort för barnbarnets framtid
Varför ska dom oroa sig för det när vuxenvärlden runtomkring dom inte verkar göra det?
Det här måste vi ju ändra på! MER KLIMAT ÅNGEST!!!!
Kanske är det för att det saknas vetenskapliga bevis? Klimatfrågan är driven är vänsteraktivister och har ingenting med verkligheten att göra.
Den yngre generationen är mycket mer individuell. Det är viktigt att tjäna pengar, viktigt med fina kläder osv. Vem fan bryr sig om klimatet då? Mycket mer lika yuppies.