Am I the only one who didn’t know about this? I started thinking about how the hell Lennart Nilsson actually photographed well-lit, living fetuses in the womb. Quick googling shows that he didn’t do it at all, and right away when you look at the pictures it’s obvious (haven’t seen the pictures in a long time and never really studied them). They are therefore aborted fetuses photographed in an aquarium.

This is apparently not a secret, but as I understand it, it is also nothing that was talked about very loudly in the first book and the reportage in the 60s (are specifically the ones I am talking about here; the pictures he became world famous for).

Ethics aside, and he did an impressive job regardless, was I the only one naive enough to think these were live fetuses? I kind of thought that’s what was sensational about the pictures when they came?

https://i.redd.it/c6bc7vxhawvg1.jpeg

Posted by HST87

16 Comments

  1. Ja om man var det minsta nyfiken så var det den första frågan man ställde sig, hur gick det till. Ingen hemlighet…

  2. doctormirabilis on

    Att det var utanför magen låter bekant. Och rimligt, iaf om han plåtade med den där TLR:en. Svårt få in den i magen. Och svårt sälja bilderna i katolska länder inte minst, om man drar rubriker på att det är döda foster. 

  3. plum_soup_festival on

    Jag vet om detta. Sen vet jag ocksÃ¥ att hans kollega gjorde extremt mycket av jobbet kring bilderna med, men Lennart fick all cred. Träffade en man som inte skräde orden om Lennart, och hur denne kollega helet hamnat i skymundan kontra vad han gjorde med bilderna; kolorering (nej, de fantastiska färgerna och bakgrunderna ser inte ut sÃ¥) och en massa annat. Minns inte allt han sade, men den kollegan gjorde ju typ allt förutom att ta bilderna – sÃ¥ uppfattade jag det.

  4. WhisperingHammer on

    Inte direkt funderat över det, men rent logiskt så är det lite svårt att få plats med en kamera där och det finns ju inte direkt någon lucka.

  5. Ja det kände jag till, men det var först när jag blivit vuxen som jag lärde mig det.

  6. Technogamism on

    Ganska uppenbart för alla med mer än två hjärnceller. Även om mikro-storlek titthålskameror hade funnits back then så hade det varit direkt dödligt för ett embryo om ett främmande objekt kommit innanför fosterhinnan.

  7. Relaterat: mÃ¥nga av de gulliga djuren pÃ¥ bilder är uppstoppade. Ekorrar, kattungar, valpar…

  8. ProffesorSpitfire on

    Jag har aldrig ens funderat över hur han bar sig åt för att fotografera foster i livmodern, men har precis som OP tänkt att det var foster i livmodern han fotade. Jag förstår ärligt talat inte vad som var så revolutionerande med att fota foster i akvarium/glasburkar?

  9. turdusphilomelos on

    Det känns ju ganska självklart att han inte talade jättemycket om det, eftersom hela wow-faktorn med bilderna är hur vackra små foster är, och vilket under det är hur livet blir till. Om man vet att man sitter och tittar på döda foster blir känslan inte riktigt samma, eller hur?

  10. Det är en gammal nyhet och även om jag förstår att du känner dig lurad så tycker jag din kritik är lite naiv och saknar viktiga perspektiv.

    För det första aborterades inte fostren för att få fina bilder. Det var lagliga och motiverade aborter där Nilsson kunde fotografera inom ramen för det som gjordes inom vården. Man måste också minnas att det här var på 1950-60-talet när synen på abort, öppenhet, patientetik och mycket annat var helt olik hur det ser ut nu. De etiska frågeställningar som skulle vara svåra avvägningar idag fanns helt enkelt inte då. Kravet du underförstått ställer på Nilsson är alltså att han *både* måste vara banbrytande fotograf *och* banbrytande inom medicinsk etik.

    Nilsson dotter [beskriver det så här](https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/gw7Lj9/sa-tog-lennart-nilsson-bilderna-till-ett-barn-blir-till):

    >Hon tror inte att hennes styvfar heller funderade över de etiska frågeställningarna.

    > – Det är som att vara krigsfotograf. Du är inte anledningen till kriget, du vill dokumentera det som sker. Det är det som är visionen. Lennart hade en möjlighet och tog den.

    Dessutom var hans [samarbete med lins- och kameratillverkare](https://www.mynewsdesk.com/se/tekniskamuseet/pressreleases/tekniken-bakom-maesterfotografen-lennart-nilssons-bilder-till-tekniska-museet-841427) helt avgörande för att ens kunna fundera på att ta den här typen av bilder. Rent optiskt (skärpedjup, vidvinkel etc) ligger många av bilderna nära det omöjliga. Att Nilsson var oerhört skicklig och driven i fråga om kamera- och avbildningsteknik råder det inga som helst tvivel om.

    Det är alltså inte alls märkligt att fokus hamnade på fotografisk skicklighet, kameror och linser. Det som vi idag uppfattar som etiskt brännbart var helt enkelt inte särskilt relevant när det begav sig.

  11. Jag visste inte detta, har ocksÃ¥ funderat pÃ¥ hur bilderna kom till eftersom mina föräldrar sa att de är frÃ¥n hur fostret ser ut “inne i magen” vilket ju verkade väldigt svÃ¥rjobbat.

    Tror att jag förmodade någon slags titthålskamera och aldrig stannade upp och frågade mig den centrala frågan om det kanske var så att det var mina föräldrar som hade fel. Det är en övning som blir allt viktigare att göra ju äldre man blir. Lite som squats alltså.

  12. Om man jobbar med fotografering så borde man annat något var på tok. Försök ta en bild i ett helt nattsvart rum. Och ändra rummet till livmodern hos en levande människa.

    Tror många bara inte förstod tekniken och hur viktigt ljus är för att få ett foto. Många tog ju bara en bild med kamerarulle och lät någon annan omvandla negativen och tänkte inte mer på det.